Funktionshinderombudsmannen om sitt första år i tjänsten

Göteborgs Stads funktionshinderombudsman Ola Hendar har nu haft sin tjänst i ett år. I en stor intervju berättar Ola om erfarenheterna och reflektionerna från sitt första år i tjänsten – och vad han har för framtidsvisioner för funktionshinderområdet i staden.

Hur har ditt första år som funktionshinderombudsman varit?

Det har varit intressant, utvecklande och trevligt – överraskande trevligt! Jag är väldigt glad att jag har fått möjligheten att ha det här uppdraget. Jag hoppas att jag kan dubblera den glädjen om tolv månader.

Vilka är de största utmaningarna i din tjänst?

Att utforma stöden så att vi når målen. Stöden måste vara på en övergripande hela staden-nivå för att det ska bli genomslag. Mitt uppdrag är att hitta nycklarna så att den politiska viljan blir omsatt i handling. Det är den största utmaningen – att hitta språket, formerna, medlet. Jag har jobbat mycket med det.

Det finns ingen vetenskap som man kan hämta recept från, utan det handlar om en känsla av att ”om vi gör detta så når vi målen”. Det är en utmaning att hitta rätt, så att det blir en röd tråd mellan de politiska besluten. Det är intressant och utvecklande, och jag har inte stött på något som har fått mig att tvivla.

Finns det något som inte hinns med i din tjänst men som du anser är viktigt att arbeta med?

Det finns områden som behöver utvecklas. Det är därför min tjänst har inrättats. Jag jobbar för att de områdena ska minska. Det är för tidigt att prata om områden jag inte hinner med. Än så länge har jag hunnit med allt jag hade planerat. Det är det som skapar glädjen, att det fungerar.

Vi är fortfarande i inledningen av arbetet. Vi ska inte se resultatet i Göteborgs Stads program för full delaktighet i år, utan vi har ju sammanlagt sex år på oss. Men ju närmre 2026 vi kommer, desto mer behöver resultatet synas. Än så länge hinner jag med det som är tänkt. Det finns många individer med funktionsnedsättningar som stöter på hinder varje dag, det är för dem jag arbetar.

Samarbetar du med andra funktionshinderombudsmän i Sverige och på vilket sätt i så fall?

Det finns ju inte så många, men vi känner till varandra och vi har en oregelbunden kontakt med varandra. Min placering – mellan politik och verksamhet – är ganska unik i Sverige. Jag jobbar med andra frågeställningar än de som jobbar via en nämnd. Det gör inte jag – jag jobbar direkt mot de nämnder jag behöver.

Vad ser du för styrkor och svagheter i Göteborgs Stads samråd med funktionsrättsrörelsen?

Samråden är själva nyckeln till framgång i det här arbetet. Om vi inte lyssnar in de vi berör finns det inget för oss att göra, för då ser vi inte hinder. Samrådet är en styrka, och jag kan inte se en situation där vi inte skulle ha det.

De samråd som finns i staden fungerar på olika sätt. Det är något jag kommer börja titta på nästa år. Det är viktigt att det finns stabilitet.

Vad ser du för styrkor och svagheter i stadens arbete med programmet för full delaktighet för personer med funktionsnedsättning?

Vi håller precis på att avsluta första året i programmet. Vi har gjort en första basmätning för att se var staden stod när programmet började gälla – basmätning 2020. Implementeringen av programmet har grundats i alla nämnder och styrelser. Vi har även lagt grunden för hur vi ska följa basmätningar och uppföljningar.

Just nu ser jag inte svagheter i programmet. Om jag märker av det kommer jag skriva om det i uppföljningsrapporter. Det kan röra sig om saker vi behöver beakta i vårt eget arbete eller frågor där det behövs politiska beslut.

Styrkan i programmet är att det är strukturerat, tydligt och lätt för staden att genomföra. Programmet är byggt på en bra verksamhetslogik. Det är unikt på det sättet.

Ser du något unikt i Göteborg gällande funktionshinderfrågor?

Ja, det gör jag. Jag ser tre punkter som är unika för staden:

1. Att man tog bort stadsdelarna och förde in facknämnder. Det har stor betydelse för vårt område. Det leder till ett likvärdigt bemötande och beslut i de här frågorna, oberoende av var man bor i staden. Det är väldigt bra för mitt jobb, för då behöver jag inte arbeta med den typen av skillnader.
2. Programmet för full delaktighet. Jag är glad att det fanns på plats när jag började.
3. Att man inrättade den här tjänsten och att jag är placerad mellan politik och verksamhet. Jag når ut med mer innehåll än om jag vore placerad på något annat sätt.

Hur ser du på arbetet med universell utformning i staden?

Det står i programmet att vi ska jobba med universell utformning när vi bygger och renoverar i staden. Fler platser ska bli tillgängliga, utan att vi tappar behovet av enskilda stödinsatser. Ju mer vi jobbar med universell utformning, desto mindre behövs enskilda stödinsatser. Men vi kan inte först ta bort de enskilda stödinsatserna och sedan börja jobba med universell utformning.

Vi får in universell utformning i fler och fler frågor. Nu finns det reglerat ända ner i lagstiftning – offentlig upphandling, bygglagar och liknande. Det gör att vi kommer få se resultat inom några år inom området.

Men vi får inte glömma det enskilda stödet. Hur man än vrider och vänder på det har vi ingen universell utformning som hjälper till hundra procent.

Det finns inget språk som talas av alla idag. Vi behöver punktskrift, teckenspråk, bildstöd, översättningar och så vidare. Vi ska vara ödmjuka i att många kan tala och förstå svenska, men det fungerar inte för alla.

Kommer du jobba med valet 2022 på något sätt?

Jajamän, vi är redan igång! Det finns en klar uppfattning om att valdeltagandet var lägre bland personer med funktionsnedsättning vid förra valet. Det ska vi ändra på. Vårt valkansli är igång och arbetar med att tillgängliggöra valet.

Valkansliet förmedlar idag tydligt att alla som vill ska kunna rösta. De gör en bra insats. De har även kikat på hur vi ska kunna stödja de som bor på våra boenden och som vill rösta.

Jag är därför övertygad om att vi kommer få bättre siffror i valet 2022.

Du var ju nyligen på vårt representantskapsmöte och höll en föreläsning för våra föreningar. Är du ofta ute och möter funktionshinderföreningarna i olika sammanhang?

Ja, första året var det en blandning mellan att jag aktivt sökte upp föreningarna och att föreningar sökte upp mig. Jag ville få ut budskapet om vad jag arbetar med, så att alla är med på vad de kan förvänta sig av mig. Jag tror att jag har fått ut det i staden.

Nu kommer nästa steg – att omvärldsbevaka. Jag kommer fortsätta ha dialoger och kommer kanske dyka upp på vissa årsmöten och liknande, så att vi känner till varandra. Det är viktigt, för då vet jag vad jag behöver för att kunna göra handling. Civilsamhället med de organisationer vi har – det är bränslet i mitt arbete. När jag gör mitt jobb ska det gå tillbaka till de som är berörda.

Har du någon framtidsvision för hur du vill se att funktionshinderområdet ändras till det bättre?

Självklart! Det är en del av mitt uppdrag.

Jag jobbar med programmet för full delaktighet, de nationella målen och funktionsrättskonventionen. De mål, utmaningar, brister och tillkortakommanden som är kopplade till programmet, de nationella målen och konventionen – att vi når målen, det är min vision.

Jag vill förbättra arbetsmarknaden, självständigheten, sysselsättningen och annat som är väl beskrivna på lokal och nationell nivå. Jag vill se förändring. Jag tog det här jobbet för att jag ser att det är möjligt. Jag är här för att när programmet går ut år 2026 ska det ha blivit bättre. Det är viktigt.

Jag brukar säga till föreningarna att man ska tänka på sin vision, så att den inte bara blir motiv till en aktivitet. Den ska ge kraft. Om vi ska förbättra arbetsmarknaden – ja, då gör vi det, och sätter upp punkt efter punkt för att nå dit.

Här kan du läsa vår intervju med Ola Hendar från när han inrättades som funktionshinderombudsman.