Jämlika livsvillkor för utrikes födda personer med funktionsnedsättning

“Projektet har visat att man måste kunna vara kritisk till sitt arbete”

Jämlika livsvillkor för utrikes födda personer med funktionsnedsättning är ett projekt som drivits av Funktionsrätt Göteborg sedan hösten 2018. Projektet har utifrån ett funktionshinderperspektiv undersökt bakomliggande orsaker som försvårar för utrikes födda personer med funktionsnedsättning att tillvarata sina samhälleliga rättigheter. När det nu börjar närma sig slutfasen berättar projektledare Felicia Lundin och Lina Ivarsson vad de har sett i sin undersökning.

Vad har ni kommit fram till?

Vi har märkt att det finns ganska många hinder gällande samhällets serviceinsatser som bara gäller målgruppen utrikes födda personer med funktionsnedsättning. Vi har identifierat hinder som vi över huvud taget inte tänkte på när vi började projektet, bland annat i tillgången till informationen om ens rättigheter och i möjligheten till att utkräva dem. Det är inte en självklarhet – resultatet kunde lika gärna ha varit att det inte fanns några hinder.

Samtliga av våra informanter har haft svårigheter kopplade till att de tillhör den här målgruppen. Alla vi har träffat har missgynnats i någon mån. Vår analys visar att hindren kan ge omfattande konsekvenser för människor. Om du exempelvis inte har rätt till tolk i vården kan du få ett illa utfört läkarintyg, vilket leder till att du får avslag på din ansökan om assistans. Du får avslaget hemskickat på svenska och kan därför inte utläsa din rätt att överklaga till domstol, vilket innebär att den rättigheten i praktiken inte fyller sin funktion för dig. Likadant om du gör en ansökan om en insats hos en myndighet, då måste man lämna mycket information för att de ska kunna fatta ett beslut. Om myndigheten inte anlitar en tolk i det fallet är risken att all information inte når handläggaren, vilket i sin tur leder till att man har sämre möjligheter att få beslutet beviljat. Om det inte finns fullständigt material är det svårt att fatta ett materiellt riktigt beslut.

I vår undersökning har vi sett rätt så tydligt att myndigheterna i många fall brister i sin utredningsskyldighet, just på grund av att de exempelvis inte anlitar tolk. Vi har även sett att avsaknaden av tolk inom hälso- och sjukvården drabbar den här målgruppen hårt. Föräldrar till barn med funktionsnedsättning kan inte ta emot all medicinsk information, vilket har bidragit till att föräldrarna varit ovetandes om barnens diagnoser i många år. Avsaknaden av tolk ökar risken för försenade diagnoser och vårdskador. Personer med funktionsnedsättning har överlag ett ökat behov av vård och utredning – du får inte en enda insats om du inte har något intyg från vården.

Slutligen har vi märkt att intervjupersonerna inte använder begreppet funktionsnedsättning. De använder andra begrepp och har aldrig fått det förklarat för sig. En förutsättning för att känna till sina rättigheter är att kunna läsa om dem och förstå. Men om du kommer från ett land där det begreppet inte används, hur ska du då kunna ta till dig informationen på hemsidan? Hur ska du förstå att den tilltalar dig själv? Då ansöker man inte om rättigheterna, för man förstår inte att de syftar på en själv.

Vad kommer ni göra med rapporten när den är klar?

Vi ska implementera resultatet och få mer kunskap om det hos oss på Funktionsrätt Göteborg och Individstödet, och sen sprida rapporten till offentliga verksamheter och civilsamhället. Tanken är även att hålla en spridningskonferens under hösten.

Om ni fick mer tid i projektet, vad skulle ni vilja fortsätta arbeta med då?

Vi har sammantaget sett att det finns stora kunskapsluckor hos målgruppen kring vilket stöd och vilka rättigheter man har inom funktionshinderförmåner. Det bästa hade varit att fortsätta projektet genom att utbilda personer och organisationer utanför funktionshinderrörelsen, exempelvis de som jobbar med integrationsfrågor, om den juridik som särskilt gäller för personer med funktionsnedsättning.

Funktionshinderföreningar måste nå målgruppen i större utsträckning än vi gör idag. Många som vi träffar får primärt sin information från civilsamhället och vänner och bekanta. Ett resultat av projektet är att Individstödet har etablerat ny samverkan med organisationer som arbetar med integration, och därav kan vi lära oss hur vi ska kunna involvera fler personer och bredda erfarenheterna i våra föreningar. Genom att lyssna på dem får vi information som gör att vi kan nå målgruppen i större utsträckning än vi gör idag. När vi inte har med andras perspektiv i vårt arbete är risken att vi själva exkluderar vissa grupper. Projektet har visat att man måste kunna vara kritisk till sitt arbete.