Välbesökt politikersamtal med publikfrågor

Den 7 maj bjöd Funktionsrätt Göteborg och Studieförbundet Vuxenskolan Göteborg in till en upptaktsdebatt inför valet 2026.

På träffen fick kommunalpolitikerna svara på publikfrågor om allt från urholkning av LSS, ledsagning, hörselhjälpmedel inom äldrevården och tillgängliga skyddsrum.

Medverkande:
Kjell Stjernholm, moderator
Marie Brynolfsson, Vänsterpartiet
Marina Johansson, Socialdemokraterna
Sanda Anton Henriksson, Sverigedemokraterna
Pernilla Wendesten, Kristdemokraterna
Kristina Bergman Alme, Liberalerna
Mariette Höij, Demokraterna
Anna Siitam Wadman, Miljöpartiet
Anna Belfrage, Centerpartiet

Moderator Kjell skickade med information till politikerna om sidan www.sv.se/lattlastpolitiker där det finns tips på hur man gör sin text lättläst.

Varför ska vi rösta på just ert parti?

Den första frågan till politikerna kom från moderatorn Kjell, som undrade om politikerna hade ett medskick till personer med funktionsnedsättning om varför man ska rösta på just deras parti i höst.

Här fanns en bred samsyn mellan partierna kring betydelsen av trygghet, självständighet och delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Flera partier lyfte särskilt LSS och personlig assistans som centrala för möjligheten att leva ett självständigt liv och menade att både lagstiftningen och tillämpningen behöver förbättras.

V, S, MP och L betonade framför allt rättighetsperspektivet och vikten av självbestämmande, frihet och möjlighet att delta i samhället på lika villkor. Både V och S lyfte att en av deras viktigaste frågor är att ta itu med LSS och se över lagstiftningen.

C fokuserade mer på tillgänglighet och möjligheten att kunna röra sig och leva självständigt i staden, medan KD lyfte människovärde och allas betydelse i samhällsgemenskapen. SD och D betonade i högre grad trygghetsperspektivet och vikten av att stödet är pålitligt och inte försvinner när människor behöver det.

Hur förbättrar vi kunskapen om hörselhjälpmedel inom äldreomsorgen?

Den första publikfrågan kom från Hörselskadades Förening (HRF) i Göteborg. Frågan handlade om kunskap kring hörapparater och hörselhjälpmedel inom äldreomsorgen och hur man får personal inom kommunen att bli bättre på detta.

Här rådde stor enighet bland partierna om att personalens kompetens behöver stärkas. Flera partier betonade vikten av utbildningsinsatser och återkommande kompetensutveckling för personal inom hemtjänst och äldreboenden.

S och SD lyfte särskilt behovet av satsningar på utbildning och kompetenshöjning inom äldreomsorgen, medan KD betonade vikten av att kunskapen hålls levande över tid och inte stannar vid en enstaka utbildningsinsats. D framhöll att personal generellt behöver bättre kunskap om olika typer av hjälpmedel inom omsorgen.

Flera partier kopplade också frågan till större strukturella utmaningar inom äldreomsorgen. V och MP betonade vikten av att fler utbildar sig till och stannar kvar i vård- och omsorgsyrken, medan S lyfte behovet av resurser till äldreomsorgen för att möjliggöra kompetensutveckling. C och L fokuserade mer på hur frågan kan tas vidare politiskt och organisatoriskt inom ansvariga nämnder.

Hur säkerställs att personer med hörselnedsättning kan följa med i valdebatterna?

Även nästa publikfråga kom från HRF, som påpekade att var femte väljare har hörselnedsättning och undrade hur partierna arbetar för att personer med hörselnedsättning hänger med i debatten, exempelvis genom att texta filmer eller använda teleslinga, mikrofon och högtalare.

Samtliga partier uppgav att de arbetar med textning av filmer och digitalt material, och flera lyfte att tekniken idag gör det enklare att tillgänglighetsanpassa innehåll. Några lyfte att politiker behöver bli bättre på att efterfråga tillgänglighetsanpassningar när de bjuds in till olika lokaler och arrangemang.

Hur arbetar staden med att utöka ledsagning?

Nästa publikfråga handlade om ledsagning och möjligheten att leva ett aktivt liv tack vare ökad flexibilitet i ledsagningen.

Här fanns en bred enighet om att dagens system upplevs som för begränsande och att större flexibilitet behövs. Flera partier betonade att ledsagning inte bara handlar om praktiskt stöd, utan om möjligheten att delta i samhället, resa och ha fritidsaktiviteter på lika villkor som andra.

Ett återkommande tema var behovet av mer flexibel användning av ledsagningstimmar. Flera partier lyfte möjligheten att kunna spara timmar över tid för att exempelvis kunna göra längre aktiviteter eller resor, istället för att vara låst till ett visst antal timmar per månad. D, KD och L betonade särskilt denna fråga, där L även lyfte att de vill införa ett nytt vardagsstöd som omfattar praktisk hjälp, ledsagning, motivationsstöd och stöd i föräldraskap.

Flera partier, bland annat C och SD, framhöll vikten av att individens faktiska behov ska stå i centrum snarare än kommunens miniminivåer. Samtidigt lyfte MP och S att de på nationell nivå driver på frågan att skapa en tydligare och förbättrad lagstiftning för ledsagning.

Ytterligare en person i publiken lyfte frågan om ledsagning och påpekade att ledsagningen har försvunnit från LSS, vilket leder till att synskadade mer eller mindre hamnar i husarrest.

Flera partier betonade behovet av nationella lagändringar eller förtydliganden i lagstiftningen. MP, S, V och L lyfte alla behovet av att stärka ledsagningen på nationell nivå, där MP och C särskilt nämnde möjligheten till ny eller särskild lagstiftning kring ledsagning. L betonade individens frihet och vikten av att ledsagning fortsatt ska omfattas av LSS, medan V lyfte behovet av att se över lagstiftningen i samband med en större översyn av LSS.

KD fokuserade främst på ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och menade att staten bör ta ett större ansvar för personlig assistans och närliggande stödinsatser, men uttryckte samtidigt osäkerhet kring när konkreta förändringar kan genomföras.

SD betonade att frågan är viktig men lyfte framför allt möjligheten att arbeta vidare med lokala förbättringar i väntan på eventuella lagändringar.

Införande av sjukhabilitering på daglig verksamhet

Nästa publikfrågade handlade om införandet av sjukhabilitering inom daglig verksamhet. I dagsläget får man avdrag på habiliteringsersättningen vid sjukdom, men detta vill rörelsen ändra på.

De partier som svarade på frågan – V, C, MP och S – var samtliga överens om att kritiken var berättigad och att systemet bör ändras. Alla fyra partierna uppgav att de aktivt driver frågan.

Hur ser det ut med skyddsrum och tillgänglighet?

På publikfrågan om skyddsrum och tillgänglighet svarade V och S att frågor om tillgänglighet redan finns med i pågående arbete kring kommunal krisberedskap och trygghetspunkter, men att systemen ännu inte är fullt anpassade för personer med funktionsnedsättning. S betonade särskilt behovet av tillgängliga trygghetspunkter och att tillgänglighetsperspektivet måste finnas med inom exempelvis äldreomsorg och kommunala verksamheter.

L fokuserade på säkerhets- och skyddsrumsperspektivet och hänvisade till pågående utredningar kring hur skyddsrum bättre ska kunna nås av personer med funktionsnedsättning. Samtidigt lyftes problemet med att skyddsrummen generellt är för få.

Flera svar pekade också på att ansvaret är delat mellan olika aktörer. V beskrev frågan som i grunden statlig, medan S lyfte fastighetsägarnas ansvar för skyddsrum och kommunens arbete gentemot kommunala bostadsbolag. KD tog upp vikten av att krisberedskapsmaterial finns tillgängligt i exempelvis lättlästa versioner.

Hur ska vi kunna delta i samhället när färdtjänstresorna är kraftigt begränsade?

En fråga från publiken handlade om att antalet färdtjänstresor kraftigt har begränsats sedan 90-talet och att detta leder till att man inte kan delta i samhället.

Flera partier uttryckte att dagens begränsningar och kostnader för färdtjänst riskerar att minska möjligheten för personer med funktionsnedsättning att vara fullt delaktiga i samhället. Diskussionen kretsade kring både antalet resor, kostnaderna och färdtjänstens funktion i vardagen.

KD, L och MP lyfte särskilt att kostnaden för färdtjänst inte bör vara högre än för vanlig kollektivtrafik. V menade att människor borde kunna resa så mycket de behöver för att kunna delta i samhällslivet.

SD och C betonade vikten av att färdtjänsten fungerar i praktiken och möjliggör deltagande i aktiviteter och vardagsliv, där C särskilt lyfte behovet av fungerande dörr-till-dörr-lösningar. SD fokuserade även på trygghet, punktlighet och kvalitet inom färdtjänsten.

S och MP hänvisade till arbete som redan pågår politiskt för att förbättra villkoren och motverka försämringar, samtidigt som S betonade kommunernas ekonomiska förutsättningar och behovet av ökade resurser från staten. D framhöll att frågan ytterst handlar om politiska prioriteringar och hur kommunens resurser används.

Varför glöms personlig assistans och LSS bort i politiken?

Nästa publikfråga handlade om varför personlig assistans och LSS upplevs ha hamnat i skymundan. Här präglades den efterföljande diskussionen av en bred samsyn om att lagstiftningen inte fungerar som avsett och att många personer förlorat stöd och insatser de tidigare haft rätt till. Samtidigt uppstod tydliga skillnader mellan partierna kring var ansvaret ligger och vilka åtgärder som behövs, och diskussionerna blev stundvis hettade.

Flera partier betonade att huvudproblemet finns på nationell nivå. S, V, MP och C lyfte att lagstiftningen och rättspraxis successivt urholkat LSS och att staten därför måste genomföra en större översyn eller reformering av lagen.

V hänvisade särskilt till Riksrevisionens kritik och menade att kommunerna i många fall tvingas tillämpa en otydlig lagstiftning som lett till att människor förlorat stöd de fortfarande behöver. MP och C betonade också behovet av att återupprätta intentionerna bakom LSS och säkra bättre ekonomiska villkor inom assistansen.

Samtidigt riktades kritik mot hur kommunerna hanterar frågan i praktiken. L och D fokuserade särskilt på Göteborgs Stads omfattande överklaganden av assistansbeslut och menade att kommunen behöver ta större ansvar för hur lagen tillämpas lokalt.

L föreslog bland annat bättre juridiskt stöd till personer som överklagar beslut samt att fler beslut ska fattas politiskt istället för av tjänstemän.

Även KD och SD betonade att kommunerna inte kan frånsäga sig ansvar genom att enbart hänvisa till staten och lagstiftningen. SD lyfte behovet av bättre uppföljning av personer som fått indragen assistans, medan KD framhöll att både kommuner, regioner och staten behöver ta ansvar för att systemet fungerar.

Överlag präglades diskussionen av stor enighet om att LSS och personlig assistans har försämrats över tid och behöver stärkas, men också av en tydlig skiljelinje kring om lösningen främst ligger i nationella lagändringar eller i hur kommunerna väljer att tillämpa och hantera stödet i praktiken.

Vad drar ni för slutsatser angående LSS i relation till fallet Axel Agnred?

I frågan om fallet med Axel Agnred, som skulle bli vräkt från sitt långvariga LSS-boende trots oförändrade omständigheter, rådde en stor enighet om att situationen speglar bredare problem inom LSS och kommunernas hantering av stödinsatser. Flera partier betonade att fallet inte är unikt och att många personer med funktionsnedsättning upplevt liknande försämringar eller omprövningar av tidigare beviljade insatser.

Precis som i föregående fråga fanns en tydlig skiljelinje i debatten om var huvudansvaret för problemen ligger.

V, S och MP vidhöll att brister främst ligger i den nationella lagstiftningen och rättspraxis kring LSS. De menade att otydliga regler och förändrade tolkningar lett till att människor förlorar stöd de tidigare haft rätt till.

Samtidigt lyfte flera partier det kommunala ansvaret och hur lagstiftningen tillämpas lokalt. L, KD, D och SD betonade att kommunerna måste ta ansvar för hur bedömningar och omprövningar genomförs. L och D riktade särskild kritik mot att fungerande insatser omprövas och förändras trots att behoven kvarstår. D hänvisade till diskussioner inom ansvariga nämnder där politiker varit överens om att fungerande stöd inte bör förändras utan tydliga skäl.

Debatten berörde också frågor om rättssäkerhet och likvärdighet. L argumenterade för att fler beslut bör kunna lyftas till politisk nivå och att personer som hamnar i konflikt med systemet bör få bättre juridiskt stöd, medan S varnade för att individuella beslut riskerar att bli ojämlika om de i större utsträckning avgörs politiskt istället för genom lagstiftning och rättstillämpning.

Hur ska ni åtgärda elsparkcyklar som ligger på trottoarerna och blir en fara för personer med synnedsättning?

I frågan om elsparkcyklar och framkomlighet för personer med synnedsättning rådde en bred samsyn om att felparkerade elsparkcyklar är ett problem för tillgängligheten och kan skapa otrygghet och olycksrisker i stadsmiljön.

S uttryckte stöd för ett förbud mot elsparkcyklar, medan SD betonade behovet av skärpta regler och ökad kontroll. MP lyfte företagens ansvar för att elsparkcyklar inte lämnas på olämpliga platser.

L betonade att elsparkcyklar också har positiva effekter för mobiliteten i staden, men var samtidigt tydliga med att dagens situation med felparkerade fordon skapar stora problem.